Jaktradio, privatradio och PMR446

Skogen, fjällen och jaktlagets pass ligger ofta utanför mobiltäckningen, och då är en liten handradio det enklaste sättet att hålla kontakt. Många tror att man behöver tillstånd för sådan radio, men i Sverige finns flera frekvensområden där vem som helst får sända, så länge utrustningen och användningen följer reglerna. Den här artikeln går igenom de vanligaste: jaktradio på 155 MHz, PMR446, privatradio på 27 MHz och de små systemen på 433 MHz och 151–152 MHz för pejlsändare.

Tillståndsfritt, men inte regelfritt#

I Sverige krävs som huvudregel tillstånd från PTS för att använda en radiosändare. Det finns undantag för utrustning som är utformad för att inte störa, och de finns samlade i PTS föreskrifter PTSFS 2025:1 (se tillståndsfri radio). Undantaget gäller på tre villkor. Du ska använda frekvenserna och effekten som föreskriften anger. Utrustningen ska uppfylla EU:s krav på radioutrustning (se RED och CE-märkning). Och du får inte störa andra tjänster, medan du själv inte har rätt att skyddas mot störningar.

Effekten anges som e.r.p., alltså den effekt som faktiskt strålar ut från antennen. En sändare med högre uteffekt och sämre antenn kan alltså ligga inom gränsen, och en liten sändare med en antenn som ger mycket vinst kan ligga utanför. Tabell 1 visar de vanligaste systemen.¹ Villkoren kan ändras. Kontrollera alltid gällande föreskrift hos PTS innan du köper eller använder utrustning.

Tabell 1. Tillståndsfria handradiosystem i PTSFS 2025:1 (läge 2026-10-24).

Skillnaden mellan systemen blir tydlig om man jämför effekterna på en logaritmisk skala (figur 1). Från den lilla LPD-radions 15 mW till jaktradions 5 W är det en faktor på drygt 300, eller 25 dB (se decibel).

Jaktradio på 155 MHz#

Jaktradio är i PTSFS 2025:1 ett landmobilt system för skogsbruk, jordbruk och jakt. Sex frekvenser från 155,400 till 155,525 MHz, med 25 kHz mellan kanalerna, får användas med upp till 5 W e.r.p. Trafiken är vanlig smalbands-FM med tal, och man sänder växelvis i simplex, alltså på samma frekvens för att sända och ta emot, så att bara en kan tala åt gången.

De fyra lägsta frekvenserna, 155,400–155,475 MHz, får inte användas på inre vatten eller i territorialhavet. Är du ute med båt eller jagar på kustnära områden får du alltså bara använda de två översta, 155,500 och 155,525 MHz, om du vill vara på den säkra sidan.² Frekvensen 156,000 MHz är en separat landmobil kanal för handburna sändare med samma effektgräns. Den ligger intill sjöfartens marina VHF (156–162 MHz, se sjöfartsradio), så den är inte lämplig att använda vid vatten.

Förutom 155 MHz finns det ett landmobilt frekvensområde på 69,0–69,2 MHz med åtta kanaler på 25 kHz och högst 25 W e.r.p., men bara med en arbetscykel under 10 %: sändaren får alltså vara igång under mindre än en tiondel av tiden. En av kanalerna får bara användas av mobila sändare i Västra Götalands och Hallands län.

PMR446: radion för alla#

PMR446 (eng. private mobile radio, 446 MHz) är den vanliga walkie-talkien som säljs i leksaksbutiker och friluftsaffärer. Den är harmoniserad i hela Europa, så en radio som köps i Tyskland fungerar i Sverige.

Reglerna i PTSFS 2025:1 är strikta.³ Frekvensområdet är 446,0–446,2 MHz och högsta effekt 0,5 W e.r.p. Radion ska vara handburen, ha en inbyggd antenn och får inte användas som basstation eller repeater. Det finns 16 analoga kanaler med 12,5 kHz kanalavstånd, och digitala varianter med standarderna dPMR och DMR Tier 1 (ibland kallad DMR446) delar samma frekvensområde (se digital modulation). Kanalerna visas i figur 2.

Många billiga dubbelbands handapparater som säljs för amatörradio kan sända på PMR446-frekvenserna, men är inte godkända för tillståndsfri användning där, bland annat för att antennen kan bytas och effekten ofta är högre. Använd bara radioapparater som är avsedda och märkta för PMR446.

Privatradio på 27 MHz#

Privatradio, i dagligt tal CB (eng. citizens band, borgarradio), ligger i det som kallas 11-metersbandet: 26,965–27,405 MHz med ett fyrtiotal kanaler på 10 kHz avstånd. PTS föreskrifter tillåter 4 W e.r.p. för FM och för AM och 12 W p.e.p. för enkelt sidband (SSB, se amplitudmodulation).⁴ Radioapparater finns både som handburna och som fordonsradio med fast antenn.

Frekvensen är långt lägre än de andra, och våglängden är cirka 11 m ($\lambda =c/f=3·{10}^8/27·{10}^6\approx 11$ m). Det ger andra egenskaper. En kortare antenn än en kvartsvåg (ca 2,7 m) fungerar sämre, och därför är CB-antenner ofta långa piskor på bilen. Å andra sidan kan signalerna ibland studsa mot jonosfären och höras mycket långt bort, särskilt när solaktiviteten är hög (se kortvågsutbredning och solaktivitet och rymdväder). Det kan ge rolig långdistanskontakt men också störningar från kanaler som ligger långt borta. Kanal 9 (27,065 MHz) brukar av hävd användas för nödanrop bland CB-användare, men den är inte en del av det officiella nödsystemet.

433 MHz och pejlsändare för hund#

Det tillståndsfria bandet 433,05–434,79 MHz tillåter 15 mW e.r.p. för ospecificerad användning. Där finns allt från trådlösa dörrklockor och väderstationer till enkla walkie-talkies av LPD-typ (eng. low power device). Frekvensområdet delas med radioamatörernas 70 cm-band (se amatörbanden), och 15 mW ger räckvidder på bara några hundra meter.

För hundar finns särskilda frekvensområden. Halsbandssändare och GPS-halsband för jakthundar använder 151,52–151,555 MHz (för djur och personer) och 152,0075–152,2675 MHz (bara för djur) med högst 100 mW e.r.p. Jägaren pejlar hunden med en mottagare och en riktantenn av Yagi-typ, eller läser av hundens position på en handenhet.⁵

Räckvidd: effekt, frekvens och terräng#

På förpackningarna står ofta ”räckvidd upp till 10 km”. Siffran gäller fri sikt över slät mark eller vatten, och i skogen blir verklig räckvidd oftast mycket kortare. Tre saker styr: effekt, frekvens och framför allt siktlinje.

Siktlinje. På VHF och UHF går radiovågor i stort sett i rak linje (se VHF och UHF: radiohorisont). En kulle mellan sändare och mottagare ger en radioskugga, och täta granar och våt lövskog dämpar signalen mer ju högre frekvensen är. Att stiga några meter, till en höjd eller ett jakttorn, hjälper ofta mer än att öka effekten (figur 3).

Frekvens. Lägre frekvens böjer sig bättre runt hinder (diffraktion) och dämpas mindre av vegetation. Därför har 155 MHz en fördel framför 446 MHz i skog, medan 446 MHz klarar sig bättre i tät bebyggelse och inomhus.

Kanalval och goda vanor#

Eftersom frekvenserna är gemensamma gäller samma uppförande som i all delad radiotrafik:

• Kom överens i förväg. Bestäm kanal, vem som är samtalsledare och vad man gör om radion tystnar, innan ni skiljs åt. Grannlag bör ha olika kanaler.
• Lyssna före sändning. Om kanalen är upptagen: vänta.
• Korta, tydliga meddelanden. Säg vem du är, vem du vill nå och vad saken gäller. Avsluta med ”slut”, så att alla vet att kanalen är fri.
• Kontrollera radion. Fulladdat batteri, rätt kanal och rätt ton eller kod, och en provsändning före jakten eller turen.
• Räkna med att alla kan lyssna. Skicka inte uppgifter du inte vill att andra hör. Ingen av systemen är krypterade.
• Ingen rätt att skyddas. Störs du av andra tillståndsfria användare har du ingen särskild rätt gentemot dem. Byt kanal.

Kontrollfrågor#