Radioutrustning på marknaden: RED, CE-märkning och standarder
Vilka krav en radioprodukt måste uppfylla för att få säljas i Europa: radioutrustningsdirektivet, de väsentliga kraven i artikel 3, harmoniserade standarder, CE-märkning och marknadskontroll. Per oktober 2026.
Innehåll
Att en radiosändare får användas på en viss frekvens avgörs av tillståndsregler. Om själva produkten överhuvudtaget får säljas i Europa avgörs av andra regler, som ställer krav på utrustningen. Artikeln förklarar radioutrustningsdirektivet (RED), de väsentliga kraven i artikel 3, hur harmoniserade standarder och CE-märkning hänger ihop och hur marknadskontrollen fungerar i Sverige. Uppgifterna gäller per oktober 2026.
Två regelverk: användning och utrustning#
Radiolagstiftningen vilar på två ben. Det ena gäller användningen: vem som får sända, på vilka frekvenser och med vilken effekt. I Sverige styrs det av lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation (LEK) och PTS föreskrifter, som beskrivs i Svensk reglering och Tillståndsfri radio. Det andra benet gäller utrustningen: vad en tillverkare måste kunna visa innan en produkt får säljas. Det styrs av EU:s radioutrustningsdirektiv.
Benen möts i frågan om störningar. Ett harmoniserat band (se Europeisk harmonisering) gör det möjligt att tillverka en enda produkt för många länder, och utrustningskraven ska se till att produkten håller sig inom bandets villkor. Men en CE-märkt radio som är laglig att sälja kan ändå vara olaglig att använda på en viss plats, om användningen kräver ett tillstånd som du inte har.
Radioutrustningsdirektivet#
Direktiv 2014/53/EU, på engelska Radio Equipment Directive (RED), har tillämpats sedan 2016 och ersatte det äldre R&TTE-direktivet. Det är ett produktdirektiv. Det anger vilka krav en produkt ska uppfylla för att få tillhandahållas på EU:s marknad, men inte hur varje krav ska uppfyllas tekniskt. Det överlåts åt standarder.
Med radioutrustning menas en elektrisk eller elektronisk produkt som avsiktligt sänder eller tar emot radiovågor för radiokommunikation eller radiobestämning, eller som måste kompletteras med något, till exempel en antenn, för att göra det. Direktivet gäller radiovågor upp till 3 000 GHz och omfattar även utrustning som bara tar emot, som rundradiomottagare. Hit hör mobiltelefoner, Wi-Fi-routrar, Bluetooth-hörlurar, trådlösa larm, bilnycklar, PMR446-radior, CB-radior och färdiga transceivrar för amatörradio1.
Vissa produkter faller utanför direktivet. Det gäller bland annat marin utrustning och luftfartsprodukter som har egna EU-regler, samt utrustning som uteslutande används för försvar och statens säkerhet.
De väsentliga kraven i artikel 3#
Direktivet nöjer sig med att ange mål. Dessa kallas väsentliga krav och står i artikel 3 (figur 1). De tre första gäller all radioutrustning. Artikel 3.3 gäller bara de produktkategorier och produktklasser som EU-kommissionen har pekat ut.
Tabell 1. Artikel 3 i radioutrustningsdirektivet, med exempel på vad kraven innebär.
| Krav | Handlar om | Vad det innebär i praktiken |
|---|---|---|
| 3.1 a | Hälsa och säkerhet | Skydd för personer, husdjur och egendom, inklusive målen i lågspänningsdirektivet utan någon spänningsgräns. Hit hör elsäkerhet, brandrisker och att människor inte utsätts för alltför höga elektromagnetiska fält. |
| 3.1 b | Elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) | Utrustningen ska varken störa andra apparater för mycket eller bli störd av dem. Kraven motsvarar EMC-direktivet 2014/30/EU. |
| 3.2 | Effektiv användning av spektrum | Utrustningen ska använda radiospektrum effektivt och stödja effektiv användning, så att skadlig störning undviks. Det är direktivets egentliga radiokrav, och det gäller både sändare och mottagare. |
| 3.3 | Tilläggskrav | Gäller bara kategorier och klasser som kommissionen pekat ut. Omfattar bland annat nätskydd (d), skydd av personuppgifter och privatliv (e), skydd mot bedrägeri (f), samverkan med tillbehör och nät, nödtjänster, tillgänglighet och programvara. |
Några kopplingar till andra artiklar i Kunskapsbanken. Fältexponering enligt 3.1 a förklaras i Exponering, gränsvärden och mätning av fält och Elektromagnetiska fält och hälsa. EMC-kravet behandlas i Elektromagnetisk kompatibilitet (EMC). Kravet på mottagare under 3.2 har samband med hur väl en mottagare tål starka signaler utanför sitt eget band, se Linjäritet och intermodulation.
Cybersäkerhet och gemensam laddare#
Artikel 3.3 är en bemyndigandebestämmelse. Kraven börjar gälla först när kommissionen i en delegerad akt anger vilka produkter de omfattar. Den hittills mest betydelsefulla akten är delegerad förordning (EU) 2022/30, som aktiverar 3.3 d, e och f. Kraven blev obligatoriska den 1 augusti 20252:
- 3.3 d, nätskydd. Utrustningen ska inte skada nätet eller dess funktion och inte missbruka nätresurser. Kravet gäller utrustning som kan kommunicera via internet, direkt eller via annan utrustning.
- 3.3 e, personuppgifter och privatliv. Utrustningen ska ha skydd för användarens personuppgifter och privatliv.
- 3.3 f, bedrägeriskydd. Utrustningen ska ha skydd mot ekonomiskt bedrägeri.
Kraven i e och f gäller för vissa utpekade produktgrupper. För att visa att produkten uppfyller kraven har standardiseringsorganisationerna tagit fram standardserien EN 18031. Delarna 1, 2 och 3 motsvarar 3.3 d, e respektive f. Serien publicerades i EU:s officiella tidning i januari 2025, med vissa begränsningar i hur långt presumtionen om överensstämmelse sträcker sig3. Praktiskt betyder kraven att internetanslutna produkter, från trådlösa kameror till barnvakter, behöver grundläggande skydd, till exempel i hur lösenord och åtkomst hanteras. Läs mer om säkerhet i radiosystem i Säkerhet i radiokommunikation.
Den gemensamma laddaren kom in på ett annat sätt, genom att direktivet ändrades med direktiv (EU) 2022/2380. Kravet innebär att många bärbara elektronikprodukter som laddas med kabel, som mobiltelefoner, surfplattor, hörlurar och digitalkameror, ska kunna laddas via USB Type-C. Det gäller sedan slutet av 2024 för de flesta produktkategorier och från våren 2026 för bärbara datorer4.
Harmoniserade standarder#
En harmoniserad standard är en europeisk standard som tagits fram på uppdrag av EU-kommissionen och vars referens har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Den som följer en sådan standard presumeras uppfylla de väsentliga krav som standarden täcker. Det kallas presumtion om överensstämmelse. För radioutrustning tas standarderna fram främst av den europeiska standardiseringsorganisationen för telekommunikation, ETSI, och av CENELEC som sköter elektroteknisk standardisering.
Standarderna är frivilliga. En tillverkare får välja andra tekniska lösningar, men måste då själv visa att kraven uppfylls. Det betyder i praktiken mer provning och ofta att ett anmält organ måste granska produkten. Därför väljer de flesta att följa standarderna. Tabell 2 visar exempel. Versionerna ändras, så kontrollera alltid listan i EU:s officiella tidning.
Tabell 2. Exempel på standarder som används för att visa överensstämmelse med artikel 3. Listan är ett urval, och vilka versioner som ger presumtion framgår av EU:s officiella tidning.
| Krav | Exempel på standard | Gäller |
|---|---|---|
| 3.1 a | EN 62368-1 | Säkerhet för ljud-, video- och IKT-utrustning |
| 3.1 a | EN 62311 | Bedömning av exponering för elektromagnetiska fält |
| 3.1 b | ETSI EN 301 489-serien | EMC för radioutrustning, med delar för olika produkttyper |
| 3.2 | ETSI EN 300 328 | Bredbandiga sändsystem i 2,4 GHz-bandet, till exempel Wi-Fi och Bluetooth |
| 3.2 | ETSI EN 301 893 | Trådlösa lokala nät i 5 GHz-bandet |
| 3.2 | ETSI EN 300 220 | Kortdistansradio (SRD) i frekvensområdet 25 MHz–1 GHz |
| 3.3 d–f | EN 18031-1, -2 och -3 | Cybersäkerhet för internetanslutna radioprodukter |
Standarderna anger mätmetoder och gränser, till exempel hur stark en sändare får vara utanför sin kanal eller hur en mottagare ska klara en störande signal. Se Radiostörningar: orsaker och felsökning för bakgrunden till varför de gränserna behövs.
Från konstruktion till CE-märkning#
En tillverkare går igenom ungefär samma steg för varje produkt (figur 2). Tillverkaren är ansvarig genom hela kedjan. Anmälda organ och myndigheter är stöd och kontroll, men de tar inte över ansvaret.
Bedömning av överensstämmelse#
Direktivet har tre förfaranden, byggda på EU:s gemensamma moduler: intern tillverkningskontroll (bilaga II), EU-typkontroll följd av överensstämmelse med typ (bilaga III) och fullständig kvalitetssäkring (bilaga IV)5. Vid det första gör tillverkaren hela bedömningen själv. Vid de andra deltar ett anmält organ (eng. notified body), ett oberoende organ som en medlemsstat har anmält till kommissionen.
Vilka förfaranden som är öppna beror på om harmoniserade standarder finns och har tillämpats fullt ut (figur 3). Om standarder saknas, eller bara tillämpas delvis, kan tillverkaren i regel inte nöja sig med egen bedömning för de berörda kraven. Då behövs ett anmält organ.
Teknisk dokumentation och försäkran#
Tillverkaren upprättar teknisk dokumentation som visar hur produkten uppfyller kraven: beskrivning av produkten, ritningar, vilka standarder som tillämpats, provningsrapporter och riskbedömning. Dokumentationen ska finnas tillgänglig för myndigheter och sparas i tio år efter att produkten släppts ut på marknaden.
I EU-försäkran om överensstämmelse (eng. EU declaration of conformity) intygar tillverkaren på eget ansvar att produkten uppfyller direktivets krav. Försäkran anger bland annat produkten, tillverkaren, tillämpade standarder och i förekommande fall anmält organ. Den ska följa med produkten, men får ersättas av en förenklad försäkran med en webbadress där hela texten finns.
CE-märkningen#
CE-märket visar att tillverkaren tar ansvar för att produkten uppfyller alla EU-krav som gäller den, inte bara radiokraven. Märket ska vara synligt, läsbart och outplånligt och placeras på produkten eller dess typskylt. Är det inte möjligt på grund av produktens art, sitter märket på förpackningen och i medföljande handlingar. När ett anmält organ deltar i kontrollen av tillverkningen anges organets identifikationsnummer efter märket.
CE betyder varken ”tillverkad i Europa” eller ”testad av EU”. Det är tillverkarens egen försäkran, och myndigheterna kontrollerar i efterhand att den stämmer.
Vem ansvarar för vad?#
Produktregleringen fördelar ansvar mellan aktörerna i leveranskedjan (figur 4). Principen är att ansvaret följer den som släpper produkten på marknaden: ju närmare tillverkningen, desto större ansvar.
Några regler är värda att komma ihåg:
- Produkten ska identifieras. Tillverkarens namn och adress samt en typ-, parti- eller serienummerbeteckning ska finnas på produkten, eller på förpackningen om det inte går. Importören anger sitt eget namn och adress.
- Information ska följa med. Bruksanvisning och säkerhetsinformation ska finnas på ett språk som användaren lätt förstår, vilket varje medlemsstat bestämmer. Utrustningen ska också åtföljas av uppgifter om frekvensbanden den sänder i och högsta sändareffekt, och om användningen är begränsad i vissa länder.
- Den som tar över blir tillverkare. En importör eller distributör som säljer produkten under eget namn eller varumärke, eller ändrar den så att överensstämmelsen påverkas, tar över tillverkarens skyldigheter.
- Ändrad utrustning kan förlora sin överensstämmelse. Den som modifierar en CE-märkt produkt, till exempel byter antenn eller ökar uteffekten, kan göra att produkten inte längre uppfyller kraven.
Marknadskontroll#
Marknadskontroll betyder att myndigheter kontrollerar att produkter som redan finns på marknaden uppfyller kraven. Ramen finns i EU:s marknadskontrollförordning (EU) 2019/10207. Myndigheten kan begära in teknisk dokumentation och EU-försäkran, provta produkter och kräva att brister åtgärdas, att produkten dras tillbaka eller återkallas. Tullmyndigheter kontrollerar produkter som förs in till unionen.
Näthandel, import och fallgropar#
Näthandeln gör det lätt att köpa utrustning från säljare utanför EU. Då är det inte säkert att någon i unionen har tagit tillverkarens ansvar. Marknadskontrollförordningen kräver för många produktgrupper att en ekonomisk aktör inom EU ansvarar för produkten7. Några vanliga fallgropar:
- CE-märke utan bedömning. Märket sätts av tillverkaren själv. Ett påklistrat märke är ingen garanti, och det finns märken som liknar CE men betyder något annat. Be om EU-försäkran.
- Fel variant för marknaden. Radioprodukter tillverkas ofta i olika versioner med andra frekvenser eller högre effekt. En produkt avsedd för en annan världsdel kan sända på frekvenser som inte är avsedda för samma sak i Europa.
- Utrustning som kan ställas om. Handburna radior med frekvensområden bredare än vad som är tillåtet är lätta att använda fel. Den som använder dem ansvarar för att frekvens och effekt följer reglerna.
- Egna ändringar. Slutsteg, antennbyten och mjukvaruändringar kan förändra sändningens egenskaper och göra bedömningen ogiltig.
- Att blanda ihop utrustning och användning. CE-märkningen säger ingenting om vem som får sända var. Se Tillståndsfri radio: vad får man använda?.
Kontrollfrågor#
Vad skiljer reglerna i radioutrustningsdirektivet från reglerna om tillstånd?
Direktivet reglerar produkten, alltså vad som krävs för att den ska få säljas. Tillståndsreglerna i LEK och PTS föreskrifter reglerar användningen, alltså vem som får sända och på vilka villkor. En CE-märkt produkt kan därför vara laglig att sälja men ändå kräva tillstånd för att användas.
Vilka är de väsentliga kraven i artikel 3.1 och 3.2?
Artikel 3.1 a gäller hälsa och säkerhet, 3.1 b gäller elektromagnetisk kompatibilitet och 3.2 gäller effektiv användning av radiospektrum för att undvika skadlig störning.
Vad är en harmoniserad standard och vad innebär presumtion om överensstämmelse?
En harmoniserad standard är en europeisk standard framtagen på uppdrag av kommissionen vars referens publicerats i EU:s officiella tidning. Den som följer standarden presumeras uppfylla de väsentliga krav som standarden täcker.
Vad måste en tillverkare göra när det inte finns någon harmoniserad standard för ett krav?
Tillverkaren kan i regel inte nöja sig med egen bedömning för det kravet. Ett anmält organ måste delta, genom EU-typkontroll eller fullständig kvalitetssäkring.
Vad intygar tillverkaren med EU-försäkran och CE-märkningen?
Att produkten uppfyller alla EU-krav som gäller den. Det är tillverkarens egen försäkran, och myndigheterna kontrollerar i efterhand. CE-märket betyder inte att produkten är tillverkad i Europa eller testad av EU.
Räkna: en 868 MHz-sändare har 8 mW e.r.p. Hur många dB under gränsen 25 mW ligger den?
8 mW motsvarar dBm och 25 mW motsvarar dBm. Skillnaden är dB. Tillverkaren måste ändå uppfylla villkoret om lyssning före sändning eller högst 1 % sändningstid.
Du importerar radioprodukter och säljer dem under ditt eget varumärke. Vilket ansvar har du?
Du blir i praktiken tillverkare och tar över tillverkarens skyldigheter: bedömning av överensstämmelse, teknisk dokumentation, EU-försäkran och CE-märkning.
Varför gäller direktivet inte en radioamatörs hemmabyggda sändare?
Direktivet undantar amatörutrustning som inte tillhandahålls på marknaden, till exempel egenbyggen och byggsatser som amatörer sätter ihop själva. En färdig transceiver som säljs i butik omfattas däremot. Användningen kräver ändå certifikat och att föreskrifterna följs.
-
Definitionen och undantagen bygger på radioutrustningsdirektivets artikel 2 och bilaga I. Uppräkningen av produkter är exempel. Direktivet är inte läst i original för den här artikeln. Kontrollera på EUR-Lex. ↩
-
InCompliance Magazine, ”RED's Cybersecurity Requirements Update: EN 18031-X:2024” (mars 2026): artikel 3.3 d, e och f blev obligatoriska den 1 augusti 2025. Delegerad förordning (EU) 2022/30 tillämpar 3.3 d på radioutrustning som kan kommunicera via internet. Fördelningen av e och f på produktgrupper är inte kontrollerad. SGS publicerade en nyhet med rubriken ”RED cybersecurity requirements mandatory on 1 August 2025”. ↩
-
InCompliance Magazine, se ovan: EN 18031-1, -2 och -3 (31, 40 respektive 34 krav) publicerades i EU:s officiella tidning i januari 2025 med begränsningar (OJ L 2025/138, 30 januari 2025). Begränsningarna är inte genomgångna i original. ↩
-
Direktiv (EU) 2022/2380 om ändring av radioutrustningsdirektivet. Datumen (28 december 2024 för de flesta kategorier, 28 april 2026 för bärbara datorer) och produktlistan bygger på kännedom om direktivet och är inte kontrollerade mot originalet. Kontrollera på EUR-Lex. ↩
-
Hänvisningarna till bilaga II–IV bygger på kännedom om direktivet och är inte kontrollerade mot originalet. Beskrivningen av när anmält organ krävs är förenklad. ↩
-
PTSFS 2025:1, 3 kap. 133–149 §§ (863–870 MHz). Gränsen för 868,0–868,6 MHz är hämtad ur föreskriftens text. Se också tabell 2 i Europeisk harmonisering. ↩
-
Förordning (EU) 2019/1020. Att kravet på en ekonomisk aktör i unionen gäller radioutrustning är inte kontrollerat i förordningens text för den här artikeln. ↩↩