Trafikteknik: så kör man ett QSO

Ett QSO är en radioförbindelse mellan två amatörstationer, och trafikteknik är konsten att genomföra den smidigt, artigt och i enlighet med reglerna. Det finns inga hårda manus, men över hela världen har radioamatörer enats om vanor som gör att en kontakt går att genomföra även när språk, utrustning och signalstyrka är olika. Rutinerna är dessutom en del av certifikatprovet.

Börja med att lyssna#

Slå på mottagaren och lyssna innan du trycker på sändknappen. Du får veta om bandet är öppet, vilka stationer som hörs och vilka frekvenser som är lediga. Hur långt signalerna når beror på vågutbredningen just nu, och på 2 m och 70 cm också på radiohorisonten.

Håll dig inom det segment av bandet som passar ditt trafiksätt. Bandplanerna, som IARU Region 1 och SSA publicerar, delar in banden i segment för telegrafi, smalbandiga digitala trafiksätt, telefoni och mycket mer; se Amatörbanden och bandplaner. Planerna är rekommendationer, men de gör att olika trafiksätt inte kör över varandra, och de följs av i stort sett alla.

När du hittat en frekvens som verkar ledig ska du fråga innan du kallar. I telefoni frågar du till exempel ”Är frekvensen upptagen?”, på engelska ”Is the frequency in use?”, och i telegrafi sänder du Q-koden QRL?. Frågan ställs gärna två gånger, med en kort paus emellan. En svag station på frekvensen kan nämligen vara omöjlig att höra för dig men fullt hörbar för den du tänkt störa. Hör du ett svar, som ”Ja, upptagen” eller QRL tillbaka, söker du dig till en annan frekvens.

Kalla CQ#

Ett allmänt anrop kallas CQ och betyder ”jag söker kontakt med vem som helst”. Anropet består av tre delar: själva CQ, din egen anropssignal och en inbjudan att svara.

• Telefoni: ”CQ CQ CQ, detta är SA5ABC, Sierra Alfa fem Alfa Bravo Charlie, kallar CQ och lyssnar.” Anropssignalen sägs med bokstaveringsalfabetet så att den förstås även när signalen är svag.
• Telegrafi: CQ CQ CQ DE SA5ABC SA5ABC K. DE betyder ”från” och K betyder ”varsågod och sänd” (se morsetelegrafi).

Håll anropet kort, lyssna länge. Tre CQ följda av din signal en eller två gånger, sedan en paus på några sekunder, är bättre än ett långt monolog-anrop som ingen hinner svara in i. Hör du inget svar upprepar du anropet några gånger och byter sedan frekvens eller band. Du kan också själv svara på någon annans CQ-anrop, vilket brukar ge snabbare kontakt när du är ny.

Du kan rikta anropet. CQ DX söker avlägsna stationer, CQ Sverige eller CQ Europa söker stationer i ett visst område, och CQ test används under tävlingar (se DX, contest och aktiviteter). På VHF och UHF finns anropsfrekvenser, till exempel 145,500 MHz för FM och 144,300 MHz för SSB på 2 m enligt IARU Region 1:s bandplan. Där tar man kontakt och flyttar sedan genom att byta frekvens (QSY), så att anropsfrekvensen blir ledig för nästa.

Svara på ett anrop#

Hör du ett CQ och vill svara sänder du den anropande stationens signal en eller två gånger, sedan ordet ”detta är” (DE i telegrafi) och din egen signal. Svara kort. Den som kallade vet vem han eller hon kallade på, och vill helst höra just din signal tydligt.

• ”SA5ABC, SA5ABC, detta är SM3XYZ, Sierra Mike tre X-ray Yankee Zulu, över.”
• SA5ABC DE SM3XYZ SM3XYZ K

Sänder flera stationer på en gång svarar den anropande stationen vanligen bara på en av dem, ofta med en del av signalen, till exempel ”Sierra Mike tre X-ray, säg igen” eller SM3X?. Svara då bara om det är du, och vänta tills du har tur nästa gång annars.

Anropssignalerna i exemplen i den här artikeln är påhittade.

Själva förbindelsen#

Det första varvet av ett QSO följer nästan alltid samma mönster (figur 1). Man utbyter anropssignaler, en rapport om hur bra den andre hörs, sitt namn och sin plats (QTH). I telegrafi och på kortvåg är det ofta allt som behövs, och många QSO avslutas efter det. När man har mer tid kan man berätta om stationen (radio, antenn, effekt), vädret, hobbyn eller dagens förhållanden på bandet. Det kallas ”ragchew”.

I telegrafi kan det se ut så här. Tecknet <BT> är en paus mellan delar av texten, och <KN> betyder att just den stationen ska sända nu (förklaras i morsetelegrafi):

CQ CQ CQ DE SA5ABC SA5ABC K
SA5ABC DE SM3XYZ SM3XYZ K
SM3XYZ DE SA5ABC GM OM TNX FER CALL <BT> UR RST 599 599 <BT>
NAME MATS MATS <BT> QTH UPPSALA UPPSALA <BT> HW? SM3XYZ DE SA5ABC <KN>
SA5ABC DE SM3XYZ R TNX MATS <BT> RST 579 <BT> NAME ANNA <BT> QTH UMEA <BT> SA5ABC DE SM3XYZ <KN>
...
SM3XYZ DE SA5ABC TNX FER FB QSO ANNA 73 ES CUL <BT> SM3XYZ DE SA5ABC <SK>
SA5ABC DE SM3XYZ TNX QSO 73 <SK> E E

Förkortningarna och tecknen förklaras i Bokstaveringsalfabetet, Q-koder och förkortningar.

Rapporter#

En rapport talar om hur din signal tas emot hos motparten. I telefoni används RS: läsbarhet (R, 1–5) och signalstyrka (S, 1–9). I telegrafi lägger man till T för tonens kvalitet, så att rapporten blir RST. Den bästa rapporten är 59 på telefoni och 599 på telegrafi. Skalorna och hur S-värdena hänger ihop med mätare och dBm går vi igenom i artikeln om bokstaveringsalfabetet, Q-koder och förkortningar.

Det har blivit en vana att ge 59 till alla. Under tävlingar och i pile-ups är det praktiskt, men en ärlig rapport är mer användbar, särskilt för den som provar en ny antenn. Ger du en lägre rapport än vanligt ska det vara för att signalen verkligen är svagare, inte för att vara snål.

Avsluta#

Ett QSO avslutas med hälsningen 73 (”bästa hälsningar”), ofta med ett tack för kontakten och en förhoppning om att höras igen. Båda stationernas anropssignaler sägs en sista gång. I telegrafi sänder man prosignen <SK> (slut på kontakten). Kontakten är inte klar förrän du har loggat den.

Anropssignaler och identifiering#

Den som sänder ska kunna identifieras. Det är ett grundkrav i radioreglerna och finns med i PTS föreskrifter¹.

Figur 2 visar var anropssignalerna hör hemma under ett QSO på femton minuter.

Hur anropssignaler är uppbyggda, och vad prefix och tillägg som /P betyder, står i Anropssignaler och prefix.

Loggbok#

Det är god sed att skriva in varje förbindelse i en loggbok. Loggen är ditt minne, ditt underlag när du bekräftar kontakter med QSL-kort eller digitala tjänster, och ofta ett villkor för diplom och tävlingar. Många loggar i ett datorprogram eller en app; andra skriver på papper.

Tabell 1. Vanliga fält i en amatörradiologg, med ett exempel på en rad.

Tiden anges i UTC (koordinerad universell tid, ungefär samma som Greenwichtid) eftersom stationer i många tidszoner annars skulle behöva räkna om varandras klockslag. Svensk normaltid är UTC+1 och svensk sommartid UTC+2. Klockan 14:32 UTC är alltså 15:32 på vintern och 16:32 på sommaren.

God ton på banden#

Radioamatörer kallar det band manners: oskrivna regler som får banden att fungera.

• Lyssna före sändning och fråga om frekvensen är ledig, även när det verkar tyst.
• Ingen äger en frekvens. Om någon kommer in på din frekvens har du ingen rätt att kräva den tillbaka. Är bandet fullt är det vanligt att göra korta förbindelser.
• Använd bara så mycket effekt som behövs. Det är en grundprincip i radioreglerna att sändare inte ska strålas starkare än nödvändigt, och med lägre effekt stör du färre.
• Håll dig till bandplanen och rätt trafiksätt för segmentet.
• Stäm av antennen på en konstlast eller på en ledig frekvens med låg effekt, inte mitt i ett pågående QSO.
• Bryt inte in i andras samtal utan att vara säker på att du är välkommen. Vill du delta i ett rundabordssamtal sägger du kort din signal mellan varven, eller säger ”break” följt av din signal.
• Var vänlig mot nybörjare och mot stationer som har det svårt att höra dig.
• Håll dig till ämnet: inga svordomar, ingen politisk eller kommersiell propaganda.

Pile-up och split#

När en sällsynt station, till exempel en expedition till en avlägsen ö, kommer i luften svarar hundratals stationer samtidigt. Det kallas pile-up. Den sällsynta stationen kan inte höra något om alla sänder på samma frekvens som den själv. Lösningen är att köra split: stationen sänder på en frekvens och lyssnar på en annan, ofta några kilohertz högre. Ett typiskt meddelande är ”up five to ten”, det vill säga lyssnar 5–10 kHz över sändfrekvensen. Då sprids de som ropar ut över en bredare del av bandet (figur 3).

Så här beter du dig i en pile-up:

1. Lyssna först. Hör efter hur operatören arbetar: var hen lyssnar, i vilken ordning stationer tas och hur snabbt det går.
2. Sänd aldrig på DX-stationens sändfrekvens. Du stör då alla andra och märks inte av DX-stationen. Kontrollera att du sänder utanför den.
3. Anropa med bara din signal, en gång eller två, och lyssna sedan. Ingen CQ, ingen ”detta är”.
4. Vänta på din tur. Ropar operatören ”Alfa Bravo, igen” svarar bara de vars signal börjar på det, och först när operatören slutat sända.
5. Hör du inte DX-stationen, sänd inte. Är du osäker på om du hörs, vänta tills signalen hörs tydligt.
6. Tålamod. Fortsätt inte att ropa efter att ha gjort kontakt.

Mer om DX-jakt i DX, contest och aktiviteter.

Repeatertrafik#

Genom en repeater, en automatisk station på en bra plats, når du längre än med en handapparat direkt. Trafiken har några egna vanor (se Repeatrar och digital röstkommunikation):

• Lyssna först, så att du inte avbryter någon.
• Du behöver inte kalla CQ. Säg din signal och att du lyssnar, till exempel ”SA5ABC lyssnar”, och vänta på svar.
• Håll samtalen korta och gör en paus efter varje varv, så att repeatern hinner släppa och någon annan kan hoppa in.
• Använd bara repeatern när du behöver den. Ligger motparten inom direkt räckvidd är det bättre att gå över till en simplexfrekvens (QSY) och lämna repeatern ledig.

Nödtrafik går först#

Vid nöd går allt annat före. Internationella nödanropet är MAYDAY i telefoni och SOS i telegrafi; brådskande meddelanden inleds med PAN-PAN (XXX i telegrafi). Hör du ett nödanrop på bandet ska du avbryta vad du gör, hålla frekvensen fri och notera allt du hör. Om ingen annan tar hand om meddelandet kontaktar du själv räddningstjänsten via 112. Radioamatörer får vid behov sända nödtrafik, och beredskapsövningar är en vanlig verksamhet; se Amatörradio i beredskap.

Kontrollfrågor#