Anropssignaler och prefix

Din anropssignal är din identitet i radion: en kombination av bokstäver och en siffra som talar om vem som sänder och, i grova drag, i vilket land. Alla radiostationer ska kunna identifieras, och i amatörradion sker det med anropssignalen, som du sänder och säger själv. Den här artikeln visar hur signalerna är uppbyggda, vilka som hör till Sverige, hur du får din egen och hur du tolkar en främmande signal.

Vad är en anropssignal?#

Enligt Radioreglementet ska varje radiostation kunna identifieras, och hos amatörer sker det med en anropssignal som tilldelats av myndigheten i landet. Signalen är personlig. Den följer med dig oavsett vilken radio du använder, och du får inte låna en annans signal för egen trafik. Äldre signaler från PTS gäller fortfarande utan tidsgräns¹.

I PTS föreskrift PTSFS 2025:1 anges vad som gäller i Sverige²:

• du ska använda din egen anropssignal;
• vid utbildning eller förevisning under uppsikt av en certifikatinnehavare använder du dennes eller föreningens anropssignal;
• under en förbindelse ska båda stationernas anropssignaler anges i början och slutet och med korta mellanrum;
• automatiska stationer, som fyrar, repeatrar och positionssändare, ska identifieras regelbundet och uppge vem som är ansvarig.

Hur det går till i praktiken beskrivs i Trafikteknik: så kör man ett QSO. Anropssignalen sägs med bokstaveringsalfabetet.

Så är en signal uppbyggd#

En amatörsignal har tre delar, med siffran placerad mellan två grupper av bokstäver (figur 1). Radioreglementet anger i artikel 19 hur en amatörsignal ska byggas upp (prefix, siffra och vanligen högst tre bokstäver), och länderna använder sina egna serier inom ramen.

Tabell 1. Delarna i en svensk amatörsignal.

Sveriges prefix#

ITU delar upp alla tänkbara signaler i serier och ger varje land sina. Enligt bilaga 42 till Radioreglementet har Sverige serierna SAA–SMZ, 7SA–7SZ och 8SA–8SZ. Det betyder att svenska signaler kan börja med SA, SB, SC … upp till SM, samt 7S och 8S (figur 2). Bokstäverna SN och framåt hör till andra länder; Polens serie börjar till exempel där.

Vilket prefix en enskild amatör får bestäms av myndigheten och SSA, inte av amatören. I praktiken gäller följande:

• SM är det klassiska amatörprefixet i Sverige och finns på flertalet äldre signaler.
• SA förekommer på nyare signaler och används för den som uppgraderar från instegscertifikat.
• Instegscertifikatet ger en signal i SH-serien (till exempel SH5XYZ). Den som uppgraderar till fullt certifikat får en signal som börjar på SA, och det går att välja ett suffix som är ledigt i båda serierna³.
• Klubbstationer har ofta signaler som börjar på SK eller SL.
• Specialsignaler kan delas ut för jubileer och evenemang, och använder ofta 7S eller 8S, och ibland prefix som SI.

Fördelningen mellan prefixen kan ändras, och uppgifterna om klubb- och specialsignaler är allmänna. Du hittar den aktuella listan hos SSA och i PTS föreskrifter.

Siffran och distrikten#

Siffran i en svensk signal hängde tidigare ihop med ett geografiskt distrikt. SM0 var Stockholm, SM6 västra Sverige och SM7 södra Sverige, för att ta tre exempel. Siffran har kvar sin plats i signalen, men du kan inte längre med säkerhet läsa av var en station finns: signalen följer med innehavaren när han eller hon flyttar, och nya signaler delas ut utan att man tar hänsyn till bostadsorten. Suffixet är det som skiljer stationerna åt inom en siffra.

Så får du en anropssignal#

Anropssignalen får du i samband med certifikatet. SSA (Sveriges Sändareamatörer) utfärdar amatörradiocertifikat med anropssignal på delegation från PTS, och godkänner också de provförrättare som genomför proven¹. Så här går det till i grova drag (se Bli radioamatör i Sverige för detaljer):

1. Du registrerar dig och gör provet för certifikatet, instegscertifikatet eller det fulla certifikatet.
2. När provet är godkänt beställer du certifikat med anropssignal från SSA. Enligt klubbar var avgiften 390 kr per certifikat 2025, men kontrollera nuvarande avgifter hos SSA.
3. Du får välja suffix, så länge det är ledigt. Undvik suffix som börjar på Q, eftersom Q-koder som QRZ och QSL annars kan blandas ihop med dem i trafik (se Bokstaveringsalfabetet, Q-koder och förkortningar).
4. Du kan slå upp signaler i amatörers kataloger, till exempel SM-Callbook.

Tillägg efter signalen#

Efter anropssignalen kan man lägga ett snedstreck och ett tillägg som berättar hur stationen används. De är bruk bland radioamatörer och avtalade internationellt.

Tabell 2. Vanliga tillägg och prefix framför signalen.

Du kan sätta ihop dem: DL/SA5ABC/P läses som SA5ABC som är portabel i Tyskland. Vilka tillägg som krävs i olika länder beror på landets regler, så kontrollera dem innan du reser.

Köra utomlands#

Det finns två europeiska överenskommelser (från CEPT, samarbetsorganet för postala och teleadministrationer i Europa). T/R 61-01 gäller kortare besök, T/R 61-02 (HAREC) beskriver det harmoniserade kunskapskravet och gäller längre vistelser⁵. Tar du med dig certifikatet kan du på besök sända med din egen signal, vanligen med det besökta landets prefix framför. Med instegscertifikat får du inte sända utomlands. Läs mer i Bli radioamatör i Sverige.

Prefix i världen#

ITU delar ut serier till alla länder. Tabell 3 visar några vanliga. Prefixen är serier (till exempel används mer än ett prefix för ett land), så tabellen är ett urval.

Tabell 3. Vanliga prefix i amatörradio (ur ITU:s serier, urval).

Att läsa en signal#

När du hör en okänd signal går du igenom den från vänster:

1. Finns ett snedstreck först? Då är det ett landsprefix (till exempel DL/) och en gäst. Signalen efter är hemsignalen.
2. Prefixet visar landet eller landsdelen (tabell 3).
3. Siffran visar, i vissa länder, en region.
4. Suffixet är stationen.
5. Tillägg efter signalen (/P, /M, /MM) visar användningen.

Kontrollfrågor#